Häromdagen kom jag att tänka på Agnes och Arvid. Min mormors föräldrar. Jag träffade dem mycket när jag var barn, men naturligtvis frågade jag dem aldrig allt det där som jag undrar nu.
Vad jag minns tydligt är hur gammelmormor alltid sa “Ajjö mä dej” när man gick därifrån. Hennes uttal av adjö var speciellt.
Gammelmorfar var otroligt rörlig in i det sista. Han låg ofta på sin säng och vilade när man kom dit. Han låg på rygg och när man kom in i rummet satte han sig upp käpprak, vek upp sig liksom en fällkniv, utan att ta i med händerna.
Senaste kommentarerna