I sommar har jag några gånger fått veta att det händer att människor jag inte känner särskilt väl, eller ens alls, hittat in här på min blogg. Jag har förstått att de bilder jag lägger ut på gamla släktingar ibland kan glädja fler än mig. Många av dessa bilder är inte i min ägo utan är bilder jag fått låna av någon och skannat in. Det är väldigt roligt att se att detta kan göra att dessa bilder sprids till fler intresserade än de som har haft turen att få dem.
Du som har bilder som föreställer våra gemensamma släktingar – kan du tänka dig att låna ut dem till mig så att jag får skanna dem och därmed öppna upp möjligheten för fler att se dem? Jag skulle bli jätteglad och jag har alltså förstått att det även kan glädja andra.
Om du har bilder – hör av dig till mig!
Häromdagen kom jag att tänka på Agnes och Arvid. Min mormors föräldrar. Jag träffade dem mycket när jag var barn, men naturligtvis frågade jag dem aldrig allt det där som jag undrar nu.
Vad jag minns tydligt är hur gammelmormor alltid sa “Ajjö mä dej” när man gick därifrån. Hennes uttal av adjö var speciellt.
Gammelmorfar var otroligt rörlig in i det sista. Han låg ofta på sin säng och vilade när man kom dit. Han låg på rygg och när man kom in i rummet satte han sig upp käpprak, vek upp sig liksom en fällkniv, utan att ta i med händerna.
Senaste kommentarerna