• Archive for May 17th, 2008

    Koppor

    17 May 2008 // No Comments »

    Som dödsorsak för många hittar man “koppor”. Speciellt gäller detta de som dött redan som små barn. Jag blev lite nyfiken på vad detta egentligen var för en sjukdom. Sedan tidigare vet vi ju att vaccinet mot koppor var en av de stora orsakerna till den enorma folkökningen i Sverige på 1800-talet. Folkökningen som fick till följd att så många kände sig tvingade att lämna landet.

    Jag hittade en artikel om kopporna som du kan läsa om du klickar här. Speciellt intressant tycker jag att det var att läsa den unge läkaren Eberhard Munck af Rosenschölds beskrivning av sjukdomen:

    ”Det stora elände, som menniskan får lida af många och elackartade Koppor, kan ej beskrifwas med ord utan blott ses i naturen, eller rättare, blott kännas af den, som har dem.

    Hela kroppen från hufwud till fötter är betäckt med otaliga sammanflytande Koppor, och bränner som eld. Ansigtet är fasligen uppswullit och wanstäldt; ögonen äro beröfwade ljuset, näsan luften; det tillswullnade rosslande swalget törstar efter vatten och kan ej swälja ner det; lungorna andas en ruten stank; ur ögonnästen flyta tårar och war, ur munnen beständigt en skarv saliv, ur tarmarne rutne excrementer, ofta blandade med blod och war. Även med urinen går ofta bort blod och war.

    Hela kroppen är en böld, den sjuke tål ej att röras wid, och sjelf kan han ej röra sig; han ligger qwidande på ett ställe; sömnen flyr hans läger; hans outsägliga plågor och qwal störta honom i wanmagt och slummer, och äfwen i slumret darra hans senor, och tänderna gnissla. En brun skorpa betäcker sluteligen hela kroppen och ansigtet, och ur dess remnor framträder ett stinkande, rutit war, som ofta uppfrätt köttet ända till benen.
    Man ser inte mer en menniska i den sjuke – och Mor och Far, och Bror och Syster och alla, som äro omkring den sjuke, bedja till Gud: att Han dock, efter så många qwalfulla dagar och nätter, måtte sluta dess förskräckliga jämmer och plågor. Men icke alltid är den sjuke så lycklig, att få sitt lidande slutadt med döden. Ofta får han lefwa beröfwad de förmåner, som Naturen ämnat honom, för att njuta lifwet”.

    Posted in Okategoriserat