Anförlust kallas det när två av ens förfäder har samma ursprung. Jag har inte hittat sådant förut men nu gjorde morfars syster mig uppmärksam på en sådan i familjen. Ivar och Ingeborg var nämligen släkt med varandra. Ivars mormors far och Ingeborgs farmors mor var nämligen syskon. Detta gör att de var “bryllingar” eller “fyrmänningar” med varandra.
Lars Jansson, min morfars morfars morfar, har en anteckning på sig i husförhörslängden Hova. Här står att han den 29 Maj 1822 blev pliktfälld för fylleri å helgdag. Aja baja!
Här ser ni en bild på Augustas fyra barn, från vänster: May, Charles, William och Ruth Turkington. Nedan ser ni samma “barn” några år senare, först tillsammans med mamma år 1936 och sen år 1961.
Idag har jag varit hos mittenbarnet av de 17. Jag fick även här låna med mig mycket intressanta bilder. Hennes familj har hållit kontakten med en del av de amerikasläktingar som finns. Jag har förut i bloggen berättat om Augusta som utvandrade 1881. Här får du se en bild av Augusta, maken William och deras två första barn utanför sitt första hus. Inte riktigt vår standard va?
Jag vet inte varför men jag är väldigt fascinerad av alla roliga efternamn man hittar när man sysslar med denna hobby. På fästningen i Karlsborg har de flesta andra efternamn än sonnamn. Vad sägs t ex om Bordeaux, Blankett, Snöboll, Tvilling, Boll,Trana och Kanon. Jag hittar också alla de där “vanliga” soldatnamnen: Blom, Rask, Snygg, Trygg, Falk, Granat och Krantz.
Enligt statistiska centralbyrån finns det ingen eller högst fyra svenskar som heter Snöboll i efternamn. Det vore väl häftigt att heta “Viktoria Snöboll”? Däremot finns det tio personer som innehar efternamnet Tvilling.
Ni har inte hittat mycket när ni tittat in här på ett tag. Visserligen har jag inte varit riktigt lika aktiv på sistone men den största orsaken till att jag inte skrivit något har helt enkelt varit att jag inte ansett mig ha något intressant att skriva om. Jag har använt mycket tid till att leta i böckerna från Karlsborg i hopp om att hitta något om bröderna Tropp.
Häromdagen var jag i dotterns niondeklass och berättade om släktforskning och om utvandringen till Amerika. De ska arbeta med detta ämne i skolan. Jag var mycket imponerad av hur de satt tysta och lyssnade. Man tror lätt att en niondeklass ska vara svårt att få tyst på. Endera tyckte de att det jag berättade var intressant annars hade de vänligheten att visa mig stor respekt. Kul var det i alla fall!
Imorgon ska jag till den av de 17 syskonen som antagligen är mest intresserad av släktens historia och dessutom har kontakt med en del av “amerikasläkten”. Det ska bli jätteintressant att tala med henne och titta på bilder tillsammans.
Senaste kommentarerna