Idag när tjejerna från tidningen skulle komma plockade jag fram lite saker. Bland alla mina saker hittade jag en liten bok som jag faktiskt inte visste om att jag hade. Det är Malotts recept från Amerika. På insidan av pärmen står Mary Johnson, Los Angeles, California. Vet inte vad jag ska tro om detta. Jag har aldrig hört att Malott skulle ha bott i Los Angeles. Det var ju i och för sig dit hon kom på den resa hon berättar om i dagboken. Å andra sidan hette hon Jansson då.
Alla recepten i boken är skrivna på engelska. Handstilen stämmer väl överens med den i dagboken så jag tror att det är Malott som skrivit det. Nu måste jag förstås översätta recepten och testa något av dem!
Den 26 augusti 1938 fanns i Tidning för Skaraborgs län en artikel om min morfars mor Ingeborg. Artikelförfattaren är imponerad över att hon har hela 16 barn. Vi vet ju att det hann komma ytterligare ett!
Här ser ni bilden och nedanför finns en avskrift av artikeln.

Att vara 40 år, se ut som 30, ha 16 barn, 60 tunnland, 10 kor, kalvar, fjäderfä och svin att sköta om, det är en prestation som borde vara värd en medalj, eller hur? Stiga upp tidigt på mornarna, mjölka korna, ge ungarna mat, koka mat åt gubben, ge svinen föda, skicka ungarna till skolan och ändå ha ett dussin i kjolarna – det är bara upptakten till en arbetsdag, som inte många skulle orka skriver en signatur i St. T. igår och fortsätter:
Fru Ingeborg Andersson, lantbrukarhustru från Brushult i Hova, heter mamman, tretton är flickorna, tre är pojkarna därhemma – själv hittar vi henne ute i Danderyd hos sin syster på sin första semester. Hon hade sökt moderskapspenning men blev i samma veva belönad med fjorton dars semester. Hon skulle på vilohem, tyckte vederbörande för att riktigt ta igen sig. Men se det tyckte inte fru Andersson, som just sitter och matar sin baby och ser ut som en levande illustration till “lycklig mor med sitt första barn”. Det är fantastiskt hur en mor kan se ut så efter 16 ungar, hon är rödkindad, shinglad i nacken, ekorröd och utan tvekan söt. Nej, se på vilohem skulle jag inte trivas, det sa jag bestämt ifrån med detsamma, säger fru Andersson. Då föreslog dom mej att resa och hälsa på mina släktingar, så jag tog min sistfödda, Lill-Britt, fem veckor med mej och for till Uppsala och Stockholm, där mina syskon är “utplanterade”. Det första barnet fick jag, när jag var 19 år och sen kom dom i en rad vartenda år nästan. Äldsta pojken är 21, äldsta flickan 19 och går i hushållsskola. Yngsta flickan är alltså den här lilla, yngsta pojkarna är på två och tre år. Jag har aldrig varit sjuk varken före eller efter någon barnsbörd, har fött alla barnen hemma, utom det sista, som jag fick på B.B. i Mariestad. Jag for dit för att ackuschörskan fanns inte tillgänglig just då. Barnen har jag ammat själv, fast med de sista har jag måst sticka emellan med flaskan. Om jag vill ha flera barn? Nä, se det kunde ha räckt för längesen. Ånej, besvärligt har det inte varit, fastän tröttsamt ibland förstås. Det knepigaste var nästan att hitta på namn åt alla ungarna, men sedan de äldsta barnen växt upp satte hela familjen upp namnförslag till den som väntades därnäst. Och då gick det ju galant. Det är på sätt och vis bra att det har blivit så många flickor, ty då får jag ju hjälp hemma. Tre stycken av dem är ute och tjänar i år, och snart flyger väl både den ena och den andra ur boet. Och då är det bra att jag har dej, säger fru Andersson, kärvänligt till sin lilla nyfödda och gungar henne sakta på armen.
Det kan tilläggas att fru Andersson som är född den 28 maj 1898, är maka till arrendator Gustaf Ivar Andersson i Brushult. Att det är gott gry i barnen framgår bl. a. av att de, som redan “flugit ur boet”, tagit sig bra fram.
Idag har en journalist och en fotograf från Mariestadstidningen varit här. Jag har blivit intervjuad om min släktforskning och en artikel om detta kommer att synas i tidningen någon fredag framöver. Jag tror nästan att de gick härifrån med skavsår i öronen för det finns ju så mycket spännande att berätta om!
26 mars 2009 är Betty Stormonts 70:e födelsedag. Jag skickar stora grattiskramar till Betty!

(Betty är syster till Pat som kommer hit i maj.)
Nästa tisdag, den 24 mars, kl 20.00 börjar programmet “Vem tror du att du är?” i SVT1. Jag har berättat förut att detta är ett program där sex kända svenskar får hjälp av Ted Rosvall med att forska om sin släkt. Nu har tv börjat sända teasern för programmet . Det är Charlotte Perelli, Magnus Härenstam, Thomas Bodström, Malin Berghagen, Suzanne Osten och Helena Bergström som kommer att vara huvudpersonerna. Den sistnämnda handlar första programmet om.

Naturligtvis rekommenderar jag er att titta!
När jag var på landsarkivet i Göteborg fick jag tips om att kontakta krigsarkivet för eventuella uppgifter om dem som gjorde tjänst som pionjärer på Karlsborgs fästning. Häromdagen fick jag ett svar om att de där har avlöningslistor där uppgifter om bröderna Tropp mycket väl kan gå att hitta. Men dessa böcker finns inte scannade så det är bara för mig att besöka krigsarkivet för att bläddra i böckerna. Kan jag inte det kan jag betala 125:- för varje påbörjad kvart för att andra letar åt mig. Jag vill ha uppgifterna!!! Att åka till Stockholm och själv leta vore förstås roligast men det kostar tid och pengar det också. Svårt val…
På denna bild ser vi alla systrarna Olofsson på trappan till deras hem Mossadahl, Svinön, Osby i Skåne.
Från vänster: Ulla, Birgitta, Elsie och Ester.
1933, när det var dags att åka hem till Sverige igen var man tvugna att ta ett passfoto. Man kanske kan påstå att fotografen hade kunnat disponera platsen på bilden lite bättre? 🙂
I Canada arbetade Ernst med att lägga järnväg. Han står här tvåa från höger.
1924 utvandrade fröken Helga Nilsson från Loshult och lantbruksarbetare Ernst Olofsson från Osby till Halifax, Nova Scotia i Canada. De flyttade till Kapukasing i Ontario och där gifte de sig och fick så småningom tre döttrar. 1933 beslutade de sig för att återvända till Sverige och fick senare två barn ytterligare. En av dessa är min svärmor.
Här är en bild på Ernst och Helga tagen i Canada.
Senaste kommentarerna