Viktorias släktforskning

Hovafru på 40 år med 16 barn

29 March 2009

Kategori: Ingeborg och Ivar

Den 26 augusti 1938 fanns i Tidning för Skaraborgs län en artikel om min  morfars mor Ingeborg. Artikelförfattaren är imponerad över att hon har hela 16 barn. Vi vet ju att det hann komma ytterligare ett!

Här ser ni bilden och nedanför finns en avskrift av artikeln.

Att vara 40 år, se ut som 30, ha 16 barn, 60 tunnland, 10 kor, kalvar, fjäderfä och svin att sköta om, det är en prestation som borde vara värd en medalj, eller hur? Stiga upp tidigt på mornarna, mjölka korna, ge ungarna mat, koka mat åt gubben, ge svinen föda, skicka ungarna till skolan och ändå ha ett dussin i kjolarna – det är bara upptakten till en arbetsdag, som inte många skulle orka skriver en signatur i St. T. igår och fortsätter:

Fru Ingeborg Andersson, lantbrukarhustru från Brushult i Hova, heter mamman, tretton är flickorna, tre är pojkarna därhemma – själv hittar vi henne ute i Danderyd hos sin syster på sin första semester. Hon hade sökt moderskapspenning men blev i samma veva belönad med fjorton dars semester. Hon skulle på vilohem, tyckte vederbörande för att riktigt ta igen sig. Men se det tyckte inte fru Andersson, som just sitter och matar sin baby och ser ut som en levande illustration till “lycklig mor med sitt första barn”. Det är fantastiskt hur en mor kan se ut så efter 16 ungar, hon är rödkindad, shinglad i nacken, ekorröd och utan tvekan söt. Nej, se på vilohem skulle jag inte trivas, det sa jag bestämt ifrån med detsamma, säger fru Andersson. Då föreslog dom mej att resa och hälsa på mina släktingar, så jag tog min sistfödda, Lill-Britt, fem veckor med mej och for till Uppsala och Stockholm, där mina syskon är “utplanterade”. Det första barnet fick jag, när jag var 19 år och sen kom dom i en rad vartenda år nästan. Äldsta pojken är 21, äldsta flickan 19 och går i hushållsskola. Yngsta flickan är alltså den här lilla, yngsta pojkarna är på två och tre år. Jag har aldrig varit sjuk varken före eller efter någon barnsbörd, har fött alla barnen hemma, utom det sista, som jag fick på B.B. i Mariestad. Jag for dit för att ackuschörskan fanns inte tillgänglig just då. Barnen har jag ammat själv, fast med de sista har jag måst sticka emellan med flaskan. Om jag vill ha flera barn? Nä, se det kunde ha räckt för längesen. Ånej, besvärligt har det inte varit, fastän tröttsamt ibland förstås. Det knepigaste var nästan att hitta på namn åt alla ungarna, men sedan de äldsta barnen växt upp satte hela familjen upp namnförslag till den som väntades därnäst. Och då gick det ju galant. Det är på sätt och vis bra att det har blivit så många flickor, ty då får jag ju hjälp hemma. Tre stycken av dem är ute och tjänar i år, och snart flyger väl både den ena och den andra ur boet. Och då är det bra att jag har dej, säger fru Andersson, kärvänligt till sin lilla nyfödda och gungar henne sakta på armen.

Det kan tilläggas att fru Andersson som är född den 28 maj 1898, är maka till arrendator Gustaf Ivar Andersson i Brushult. Att det är gott gry i barnen framgår bl. a. av att de, som redan “flugit ur boet”, tagit sig bra fram.