Viktorias släktforskning
Lite av varje om min släktforskning… och lite till!
Så ligger det till
Så fick vi alltså ihop pusselbitarna! (Se kommentarerna till inlägget ‘Annas plats i det hela’)
Anna som ringde mig i hade alltså ärvt dessa brev av sin mormor Augusta. Anders Gustav var det enda barnet till Lars Gustav och hans första fru. När frun dog gifte Lars Gustav om sig med denna Augusta!
Kvitton
Bland alla papper fanns också dessa kvitton. Jag tänker mig att det är två kvitton angående de växlar som Anders Gustaf skriver om i sina brev.
Annas plats i det hela
Nu är jag förstås väldigt nyfiken på att få reda på hur det kom sig att Anna hade dessa brev. Det hon berättade för mig var att hon hade fått dem av sin mormor som hette Augusta Andersson och dog 1956. Augusta bodde på Västergården i Lyrestad. Anna berättade också att denna familj kände människor i Brushult men visste inte hur.
Augusta var inte Annas riktiga mormor då hon fått ta hand om Annas mor Helga då hennes biologiska mor hade dött. Anna trodde att Augusta var syster till den biologiska modern som kan ha hetat Marit. Augusta var troligtvis gift med en Lars. Jag kommer så snart jag hinner börja forska om allt detta.
På bilden nedan ser ni Helga, Annas mor, och hennes fostermor Augusta stående framför Västergården.
Breven jag fick av Anna – damen som ringde
En del av er som läser här är säkert intresserade av breven jag fick av Anna.
Kuvertet jag fick innehöll flera olika saker, bl a fem brev från A G Palmer som alla verkar vara skrivna till hans föräldrar. Är du intresserad kan du titta på dem här:
Pat och Colby i Mariestadstidningen
Fredagen den 5 juni var det en helsidesartikel om Pat och Colbys besök här. Du som inte har tidningen och är intresserad av att se artikeln kan se den här.
Agnes brevvän
I ett brev från Erika ikväll berättar hon att hennes mamma minns att Agnes en gång talat om en brevvän. Detta ska ha varit en lekkamrat till Agnes som hon sedan brevväxlade med ända in på 60-talet då breven plötsligt upphörde att komma. Agnes hade tolkat det som att något hänt väninnan. Tänk om dessa brev finns kvar någonstans!
Min tanke är att detta kanske kunde vara den Rita Borges som Agnes många år senare nämnde för mig.
Det verkar som jag har läsare…
När jag ringde runt till mamma och moster ikväll och berättade om breven jag fick ikväll fick jag reda på att jag har några nya läsare. Det glädjer mig förstås mycket och jag hoppas att ni har tålamod då det inte dyker upp några inlägg på ett tag. Välkommen till Margareta I och alla andra! 🙂
Ett telefonsamtal – fantastiska brev
Ikväll ringde telefonen. Det var en dam som hade läst artikeln i fredagens nummer av Mariestadstidningen. Hon berättade för mig att hon hade brev som var skrivna av A G Palmer, dvs Pats morfar. Jag blev förstås eld och lågor och när hon erbjöd sig att skicka breven till mig sa jag att jag kunde åka och hämta dem genast.
Jag fick ett helt kuvert med olika brev. Väl hemma igen kunde jag konstatera att några av dem var brev där Anders skriver till sina föräldrar. Han berättar om sina barn och sitt liv.
Vidare i högen var det brev från någon som bor i Akron, Iowa. Du som följt denna blogg vet att det var denna stad som min mormors mormor Maria angav som sin destination när hon stod i Göteborg och skulle kliva på båten. Det finns också anteckningar om staden Havarden. Denna stads namn känner jag igen från Marias dagbok som börjar med just denna stads namn.
Alltså verkar det som att alla dessa brev kommer att ge oss ännu fler pusselbitar i historien om dessa emigranter och deras familjer.
Anna, som kvinnan som ringde hette fick en blomma av mig när jag hämtade breven. Jag är naturligtvis ytterst tacksam att hon ringde mig och att hon skänkte mig dessa brev!
Mer om båten Lucania
Som jag berättat förut kom vi genom Maria Charlottas brev från Liverpool fram till att Anders Gustaf Larsson reste med samma skepp som Maria. Lucania hette skeppet och just denna resa gick från Liverpool och nådde New York den 31 mars 1894. När hon gjorde sin jungfruresa 1893 var hon världens största passagerarfartyg. Hon gick sedan flera resor över Atlanten och det verkar ha tagit 5-6 dagar att göra denna resa. Den 14 augusti 1909 förstördes hon av en stor brand.
Om Pat och Colbys besök
En del av er är kanske intresserade av hur vi tillbringade dagarna då Colby och Pat var här. Om ni är det följer här en beskrivning av våra dagar.
Jag hämtade Pat och Colby på fredagkvällen. På lördagen åkte vi till Beatebergs kyrka, Vaberget i Karlsborgs kommun, Undenäs (där vi också har rötter) och åt lunch uppe på Källebacken. Vidare åkte vi till Hajstorp där de fick se slussning av Bellevue och sen vidare till Norrkvarn. Efter detta var vi trötta och åkte hem. Senare på kvällen åkte vi till Mariestads hamn och köpte glass (Klings förstås, som de tyckte var godare än deras Ben & Jerry’s). Vi tog en promenad i gamla stan och såg alla byggnader och de var mycket fascinerade av alla amerikanska gamla bilar som åkte runt i stan på lördagskvällen när det var “cruisin” i stan.
På söndagen åkte vi till Brushult där vi började i Helena och Bertil Svenssons trädgård med att Gustav Sigfridsson berättade om Brushults historia, allt från när det befolkades. Han berättade om vår förfader som ägde större delen av Brushult och som sen gav det till sina tre söner som fick flytta isär de olika husen till olika delar av byn under 1840 års laga skifte. Efter detta gick vi runt i Brushult. Vi kom till Inga-Lill och Görans hus och Gustav berättade att här låg både detta hus och det som vi idag kallar “Engvalls” då Pats morfar Anders Gustaf Larsson föddes. Vi fick gå in i huset och naturligtvis var detta väldigt rörande för Pat som till i höstas inte alls visste var hennes förfader hade bott. Vi gick sedan vidare den gamla vägen upp till Engvalls hus och tittade på detta. När vi gick tillbaka pekade Gustav ut gränserna för Brushult och Pat som alltid trott att hon kom från en “fattig” familj insåg att hennes förfäder var storbönder och till och med hade anställda.
Vi avslutade vårt Brushultbesök med fika hos Helena och Bertil och ett besök hos Olofssons så vi fick se den gården också.Efter detta var det dags för lunch hos mina föräldrar. Det bjöds på älgstek och det var första gången som någon av dem åt älg. Vi konstaterade att receptet för den snabbinlagda gurkan var precis det samma som Pat fått lära sig av sin svenskfödda mormor.
Efter detta åkte vi till Anderstorp utanför Lyrestad, dit Anders Gustaf Larsson hade flyttat när han var två år. Det var härifrån han flyttade när han reste till Amerika även om han under sina senare år hade bott i såväl Stockholm som Sundsvall.
När denna lilla tripp var klar åkte vi till bygdegården i Hova där ca 30 personer mötte upp, alla på något vis släkt med Pat och Colby. Jag hade gjort ett släktträd där alla fanns med och vi kunde sätta ett kryss på var och en som kom dit. Under tiden vi åt smörgåstårta (som de aldrig sett förut och älskade) kunde vi läsa upp det brev som hittats förra veckan. Detta var ett brev där min mormors mormor (Maria Charlotta Jansson, kusin till Pats morfar Anders Gustaf) skrev när hon hade mellanlandat i Liverpool på sin resa till Amerika 1894. I brevet skrev hon bl a att hon kunde hälsa från Anders Gustaf som redan varit i Liverpool några dagar och som skulle resa med samma båt som Maria Charlotta över till Amerika. Detta var en stor överraskning för oss alla och det gav Pat och Colby svar på när exakt Anders åkte, med vilken båt och var han landsteg!! Det var fantastiskt!!!
Söndagen avslutades med att vi åkte hem via Askevik och vi kom precis rätt tid för att se solen försvinna ner i Vänern. Det blev en stor upplevelse för dem som tyckte att Vänern var en otroligt stor och vacker sjö. När vi berättade att det är möjligt att dricka vattnet ur sjön trodde de inte sina öron.
Måndagen använde vi till att se en del av Kinnekulle där ramslöken mycket lämpligt blommade just nu. Sen åkte vi till Läckö där guidens tal om stormaktstiden slog hål på deras tro att Sverige alltid varit ett fredligt land.
Innan de åkte hem på tisdagen följde de med och lämnade vår dotter på dagis och sen åkte de med oss till arbetet och tittade hur det såg ut. Lite skillnad är det förstås på Högskolan i Skövde där vi arbetar och Harvard University där Pat arbetar eller The University of Vermont där Colby arbetar!
De sa vid flera tillfällen att de var mycket imponerade av Sverige och att de tyckte väldigt mycket om vårt system här med sjukvård för alla osv.
Senaste kommentarerna