Viktorias släktforskning
Lite av varje om min släktforskning… och lite till!
-
Archive for May, 2009
Arvid med häst
Den här bilden tycker jag är fin. Mannen är alltså min mormors far Arvid Persson, Västerhäljatorp, Hova.Skagerns BK
Ernst berättade för mig och Erika att Malott och hennes syster “Fina” alltid gick och tittade på fotboll. Varje hemmamatch som Skagerns BK spelade var damerna på plats en kvart före avspark och satt på en bänk på planens långsida och tittade. Fotbollsplanen låg vid Lorensberg en bit från deras hem. Ernst var målvakt och ni ser honom på bilden nedan. Klicka på den om ni vill se den i större format. Kanske någon annan av spelarna känns igen?
Planering!
I mitt huvud pågår just nu för fullt planeringen för Pat och Colbys besök här hos oss. Vi vill förstås att de ska få en oförglömlig vistelse här där vi kan visa upp så mycket vi hinner av vårt vackra landskap.
De kommer att landa på Arlanda på onsdagen den 27 maj och ska tillbringa två dagar i Stockholm. Efter det kommer de med tåg till Skövde station på fredagkvällen där jag ska plocka upp dem. Den kvällen tänker jag mig att vi tar det lugnt och lär känna varandra. Sen kommer vi ha fullt upp. Vi diskuterar som så att “sova får de göra hemma!”
På söndagen ska vi äta middag hos mamma och pappa. På väg upp till Hova hoppas jag att vi kan stanna till i Lyrestad och se på Västergården, Anderstorp där Pats morfar Anders bodde innan han utvandrade. Klockan sex på kvällen ska alla som vill träffas i Hova Bygdegård för en “släkt/Brushultsträff”.
På måndagen tänker jag mig att vi ska se Kinnekulle och Läckö. Egentligen går inga guidningar där på engelska förrän några dagar senare, men personalen på Läckö har lovat att de ska fixa en för Pat och Colby. Jag kan inte tänka mig någon bättre tid på året än just slutet av maj att visa Kinnekulle så där kanske vi kan ha med fikakorg på Munkängarna. Vi ska äta lunch på något bra ställe. Högkullen är ett tänkbart alternativ, Lundsbrunn ett annat. Bäst i tid på dagen kanske ändå Spikens fiskeläge är.
På tisdag morgon åker de tillbaka till Stockholm för att flyga hem till USA igen på onsdagen.
Kvar är planering för lördagen. Eftersom Gustaf inte kan på söndagen får vi planera in hans guidning i Brushult då. Kanske skulle vi hinna med en del av Göta Kanal och någon tyckte att vi skulle försöka visa dem Beateberg och Karlsborg också. Frågan är bara om vi hinner. Kvällsmat på Idas brygga vore ju inte fel!
Smultron
Mormors bror Ernst berättade om sitt första besök i Mariestad. Det var runt 1934, då han var ca 10 år.
Han och min mormor Gunhild som var fyra år äldre hade plockat smultron flera dagar. De sprang runt i skogen och i dikeskanterna och plockade och fick ihop en liter var som de sedan kunde sälja till dem som bodde på herrgården Kroppfjäll. En krona per liter fick de och till slut hade de sparat ihop pengar nog för att kunna bjuda med sina föräldrar på en resa.
Med cykel tog sig familjen in till Hova där man klev på tåget. I Mariestad var det utställning och Ernst mindes speciellt några japanska flickor som gick på lina. De hade parasoll i händerna och den unge Ernst tyckte säkert det var jättespännande med deras exotiska utseende. Innan resan gick hem igen hade de kunnat kosta på sig var sin glass!
Västerhäljatorp och en spets
Nu är jag hemkommen från ett besök hos min mormors bror Ernst och hans fru Karin som bor i Västerhäljatorp, Hova. De bor i huset där gammelmormor och gammelmorfar också bodde när jag var barn.
Erika och jag åkte dit och fick en jättetrevlig stund då vi tittade på bilder, pratade om det som hände förr och tittade på saker. Dagens riktigt stora grej var att jag fick se en spets som enligt uppgift ska ha suttit på mormors mormors (Malotts) brudklänning! Det känns bra att veta att den kommer att bevaras av Erika som är lika intresserad av detta som jag. Vi fick också veta att det ska ha funnits ytterligare en spets från klänningen, en med pärlor på som min mormor fick. Nu måste jag undersöka vem av min mammas syskon som har denna spets så att Erika och jag kan få se den!
Rekord
Om de uppgifter jag hittade igår stämmer blir antalet generationer ganska hisnande. Truls Haraldsson som föddes i början av 1500-talet är min dotters farmors farfars farfars mormors farfars farmors morfar!
Gränsdragning
I ett inlägg igår berättade jag om gården Hamsarp. Jag roade mig nu med att googla lite på ‘Per Månsson 1649 Hamsarp’ och får då upp uppgifter på en annan släktforskares webbsida som med stor sannolikhet skulle vara samma person. Här hittar jag en massa syskon och tre generationer ytterligare. Vi är därmed nere i mitten på 1500-talet! Frågan är nu om den typen av “fynd” ska fyllas i bland mina uppgifter eller inte. Jag hittar inga källangivelser men visst skulle det vara stor hjälp att ha dessa namn och källkolla dem senare, men ska jag det eller ska jag inte… Får nog sova på saken! Jag får åtminstone se till att exportera ut uppgifterna så att jag ev. kan använda dem senare!
Ransoneringsbok
Jag liksom alla andra har förstås läst om ransoneringsböckerna man hade under 1940-talet men jag hade faktiskt inte bläddrat i någon innan jag hittade den här bland svärfars saker.
Familjen i Lowther
Håkans moster Ulla föddes 1925 under familjens tid i Canada. Hon kunde berätta mycket om detta.
Hennes far Ernst föddes 1899 som yngsta barnet av åtta. Hans äldre syskon styrde och ställde med honom. På dans träffade han Helga Nilsson men hans familj tyckte inte att hon dög åt Ernst. Han skrev då till sin släkting August som arbetade på järnvägen i Canada och frågade om inte jobb fanns där även åt honom. Ganska omgående kom ett svar där August skrev att om Ernst kunde komma inom en månad skulle han kunna ha ett jobb åt honom.
Ernst hade då förlovat sig med Helga mot sina syskons vilja och tog med sig henne och flyttade över. Väl framme gifte de sig och blev sedan kvar i nio år. Deras tre äldsta döttrar föddes där i Lowther. Helgas syster Valborg och hennes make Olof var också där. Likaså brodern Manfred. Männen arbetade på järnvägen. Helga fick laga mat åt många gubbar då det var andra arbetare där och förhållandena var tuffa. Handla kunde de göra en gång per månad och kylmöjligheter fanns inte.
På helgerna träffades Helgas och Valborgs familjer och Ulla och hennes systrar kunde då leka med sina fyra kusiner. Andra dagar lekte de med barnen till de indianer som ibland slog läger i skogarna runt omkring deras station. Mor Helga gick då och då ut på den raka järnvägen för att titta efter om det kom några av de luffare som ibland dök upp och olovandes försåg sig av den mat som Helga kämpade för att hushålla med.
På bilden ser ni Valborg och Helga med alla gubbar och barn. Ernst är mannen med det lockiga håret och Ulla är den lilla flickan som står i den bakre barnraden längst till höger framför sin mamma. Klicka på bilden om du vill se den i större format.
Senaste kommentarerna